Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för höststarten av våra verksamheter.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Hot eller möjlighet?

Det är ankomst som gäller i advent.
Vad är det vi väntar på och vad är det vi tittar efter?  Hur tänker vi om det som kommer?

Vi har nån´gång då vi mött Björktorpsskolans elever inför advent framfört ett drama som handlar om hur folket i en stad förbereder sig för att ta emot Jesus.
Från stan´s ledning bestämmer man sig för att detta är att anse som närmast ett kungabesök och de planerar därefter – röd matta, stan´s företrädare uppklädda och blåsorkestern samlad. Barnen får ledigt från skolan och folket uppmanas att komma till järnvägsstationen för att ta emot denne prominente gäst.
Så kom då tåget och människorna spanade för att se Jesus kliva av tåget. Några klev av, men ingen verkade stämma in på det man tänkte om hur Jesus skulle se ut. Till slut insåg man att det måste ha blivit nå´n sorts missuppfattning.
I dramat ser man hur det visst var så att Jesus klev av, men det var det ingen som såg. Han levde inte alls upp till det man tänkte sig. När människor undrade vad det var som gick snett, så ser man Jesus sitta hemma hos en av stan´s fattigaste familjer – väl mottagen. Ett möte som gjorde skillnad!

Ja, hur tänker vi om hur det ska bli? När vi tänder ljus i adventsljusstaken och väntar på julen, så är det också en väntan på Jesus Kristus.
Så kom han, det är ju det som är julens evangelium. Kungen. Messias. Räddaren som Gud sänt. Han kom som ett barn och Bibeln beskriver det som att hans egna inte kände igen honom.
För det judiska folket gäller att man fortfarande väntar på den Messias som profeterna talar om. Man såg inte barnet som föddes i Betlehem som den som Gud sänt. Därför väntar man. Brydd över det som hände i Betlehem en gång.
Om den väntan som hör advent till i hög grad stavas förväntan, så är evangelietexten idag inte lika självklart förknippad med förväntan. Det finns drag av närmast hot i texten. Att det vi har ska tas ifrån oss. Även om den värld vi lever i har sina brister, så låt oss ändå försöka leva med dom.

Förra söndagen sammanfattade jag adventstidens evangelium i orden att Jesus Kristus kommer till oss. Då handlade det om hur Jesus red in i Jerusalem .
Jesus Kristus kommer till oss! Det gäller också som evangelium när det blir jul.
Så är detta också ett tema för den här söndagen fastän det ger ett helt annat perspektiv på ankomst.

Jag tänker att vi har ett och annat att komma tillrätta med när det gäller Bibelns apokalyptiska texter – dom texter som talar om att tiden och tillvaron inte är för evigt och att Jesus en dag rent fysiskt ska komma tillbaka till jorden.
I både Gamla och Nya Testamentet finns de här ytterst dramatiska texterna.
Vi läser om hur hela tillvaron skakas. Hur jorden som är vårt hem skall förgås.
Så är det som om vi fastnar i detta hur något ska tas ifrån oss, och vi hör inte om löftet att något nytt ska komma.
Det är som att det vi annars klagar över, i det här läget blir helt OK, och vi klamrar oss fast vid det. Det är det gamla vanliga, att vi vet vad vi har – även om det inte är 100% – men räds för att vi inte vet vad som ska komma.

Min poäng är att det är så här vi tänker, vi som har, vi som tycker att vi har något att förlora. För oss får Jesus gärna vänta. För oss är det där med tecken som talar om att tiden går mot sitt slut inget särskilt angeläget. Vi närmast spanar efter tecken på att saker och ting ska bli bättre. Det är som att vi inte kan tänka på ett annat sätt än att efter lågkonjunktur kommer alltid högkonjunktur. Som om detta skulle vara något för evigt givet.
För tredje världens kristna gäller att man tänker på ett annat sätt. Om det är några texter man ofta återvänder till för att söka tröst i och en bild för en annan tingens ordning, så är det just de apokalyptiska texterna – texterna som handlar om att Gud genom Jesus Kristus ska skapa något nytt. Att fattigdomen en dag ska brytas. Att förtrycket en dag ska upphöra. Att jag en dag ska mötas med respekt. Att jag en dag inte ska behöva oroa mig för hur jag ska kunna få mat till mina hungrande barn. Att jag en dag inte ska behöva vara rädd för vad ett annat folk kan göra mot mig och mitt eget folk. Att en dag ska svärd smidas till plogbillar och spjut till vingårdsknivar. Att inte någon ska kallas att öva för krig.
Då är närmast frågan: varför låter inte Gud detta ske genast? Eller som barnen tänker: varför blir det inte julafton i morgon, så vi får öppna dom så hett efterlängtade julklapparna. Varför vänta?

Jag tänker att vi på norra halvklotet skulle må väl av att möta kristna från södra halvklotet i ett bibelstudium om dessa texter som talar om att vi har en ny himmel och en ny jord att vänta.

”Guds rike är nära” med den här dagens tema.
Jag har ofta tänkt om det temat, mera i termer av tid än något rumsligt. Att Guds rike är nära i tid. Att det är något som kommer. Nära men ännu inte riktigt här.
Men temat handlar också om hur Guds rike är nära i en mer rumslig betydelse. Att det faktiskt är så att Guds rike är nära oss här och nu. Att det som hör Guds rike till ger sig tillkänna i det som är vårt här och nu. Att Guds rike är som ljus som tänds och som gör det lättare att både hitta och leva.
”Guds rike är nära”. Det är närhet som gäller. När en kliver in i en annans närhet och blir till hjälp och stöd. Det sker när fred och försoning upprättas mellan människor och folk. Det sker när en avstår för en annans skull. Det sker när vi gör motstånd mot individualistiska krafter som kräver företräde i såväl tanke som handling. Det är då vi anar vad det kan vara då Guds rike är det som gäller fullt ut – utan undantag och kompromisser.
Att Guds rike är något vi väntar, samtidigt något mitt i det som är vårt här och nu. Det är som att få paket att öppna fastän det bara är andra söndagen i advent och samtidigt veta att vi har fler paket att vänta – bara några veckor bort.

Amen.

Text: Luk.21:25-36

Lyssna på texten>>>