Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en hållbar värld.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Guds son på en åsna”

Han hade gått in i Jerusalem hur många gånger som helst. Nu hade han fått för sig att han skulle rida in och så beställde han fram en åsna. Vad var det han ville uppnå med det?
Så kom han ridande, just på en åsna, och gjorde anspråk på att vara Guds son. Att han var den Messias, den räddare i nöden, som människor talat om och längtat efter så länge dom kunde minnas.
Vad ska vi tänka om det? Guds son på en åsna. Vilket intryck gjorde det?

Mycket i livet handlar just om att göra intryck. Vi klär upp oss för varandra. Inte många går hemifrån utan att först ha tittat sig i spegeln. En kille kan stå länge framför spegeln för att ordna med sitt hår. Vi tänker igenom hur vi ska vara när vi blir kallade till en anställningsintervju – naturligtvis för att vi vill göra intryck.
Jag tror inte Jesus primärt tänkte att nu gäller det att göra intryck. Det handlade främst om att svara upp mot det som en gång sagts i de gamla profetiorna om hur Messias skulle komma till folket.
I en mening blev det ändå en fråga om att göra intryck. Lite bakvänt, men ändå. Inte riktigt som vi tänker.
Om det nu var som kung han tänkte rida in i Jerusalem, så borde det ha skett till häst. Så gjorde en kung. Om det nu var nå´n sorts makt han ville demonstrera, så borde han ha sökt en mer upphöjd plats än den som erbjöds honom från en åsnerygg.
Men Jesus valde ett annat sätt och det gjorde intryck. Det annorlunda gjorde intryck och skapade förväntningar som ett vanligt kungaintåg aldrig hade kunna skapa.
Jesus gjorde intryck genom att kliva ur den guldkantade ram i vilken också vi är vana att se kungligheter göra entré.

Det är som om Jesus tänker att mål och medel måste hänga ihop. Ord och handling måste tala ett och samma språk. Profetorden talar om kungen som kommer till oss – ”ödmjuk och ridande på en åsna”. Det var detta som Jesus hade att förhålla sig till. I den gamla översättningen heter det att han var ”saktmodig”. Fundera gärna över vad det kan betyda! Att vara saktmodig. Att i dess mest enfaldiga betydelse ha mod att ta det sakta.

Så som profeten talat om att det skulle ske, så gjorde Jesus. Han tog en åsna, ett lastdjur, till sin hjälp.
En av poängerna med detta var att han kom till människor i ögonhöjd. Det var detta som var så annorlunda. Andra religiösa ledare talade på distans. Jesus däremot klev in i närheten av människor.
Så var det t.ex. med de tio spetälska. När andra vände sig bort och förskräckta gick därifrån, så gick Jesus de här människorna till mötes. Så blev han själv en barmhärtig samarier. Han fyllde själv upp bilden av den som är barmhärtig, bilden Jesus gett oss för hur vi ska vara barmhärtiga – att inte gå undan, inte vända sig bort.
Jag tänker att det är just i närheten som förväntningar skapas. Att det var det Jesus visste. Därför vek han aldrig undan.

Tillbaka till åsnan. Jag tänker att proceduren med att rida in i Jerusalem uttrycker att Jesus behövde assistans för att nå sina mål. Det var inte det att Jesus inte orkade gå. Bilden av hur Jesus tar åsnan till hjälp när han rider in i Jerusalem är bilden för hur Gud är beroende av oss för att bära evangeliet vidare till människor som längtar efter ett möte med Jesus Kristus. Människor som längtar efter att få höra om det som den här söndagen också handlar om, nämligen nåd. Att här finns nya chanser. Nåd för nya världar. Att jag här, i mötet med Jesus Kristus, kan ställa ifrån mig den ryggsäck som blivit alltför tung att bära omkring på. Det är nåd – det som Boël Olsson skriver om i det alldeles nya församlingsbladet –vila och visshet, om att vara älskad och välkommen.
”Att jag är älskad och buren,
att jag får vila
och skapa
att jag får leva
vara mig själv
att det är vind och vidd
och öppet
att jag vilar i hans hand”.
Det är nåd! Det är bara av nåd som detta är möjligt. Klipp ur det Boël skriver och lägg det i din almanacka och låt det få bli till en daglig påminnelse om det livet är alldeles beroende av. Det är med nåd vi börjar det nya kyrkoåret. Så borde vi också börja varje dag.

Evangeliet idag på första advent handlar om hur Jesus Kristus kallar oss till sig för att se´n sända oss vidare. Jag tänker att vi är i den mannens ställe som fick höra att Jesus ville låna hans åsna. ”Herren behöver den!” Jag tänker att det är så det är. Gud behöver våra gåvor och talanger till sin hjälp. Herren behöver dem! Herren behöver oss för att ge av sitt goda in i det som är vår tid och vår tids alla behov. Att du och jag är svaret på många människors böner.
Som ljuset i adventsljustaken bidrar till att göra skillnad för att skingra mörkret, så gör det skillnad att vi ställer våra gåvor och förmågor till Guds förfogande. Herren behöver dem!

Jesus red rakt in i människors längtan och väl där är det som att han frigör människors hängivenhet.
Ingen verkade ha varit riktigt beredd på det som väntade. Därför tog dom det som fanns till hands. Dom skar kvistar från träden och strödde ut dom på gatan. Dom tog sina mantlar och bredde ut dom på gatan där Jesus red fram. Och så jublade dom och ropade ut sitt ”Hosianna”!
Hur klokt var det där, frågar vän av ordning? Hade dom tillåtelse att skära kvistar från träden?
Jag tänker att det är inte alltid glädjen tänker i dom banorna – om det är klokt eller inte. Glädjen och hängivenheten är inte beräknande på det sättet. Glädjen ber inte om tillåtelse! Den bara tränger sig på.
Visst var det så att glädjen och hängivenheten gjorde människorna gott. Nog var det med ett leende på läpparna och hesa halsar som människorna vände tillbaka hem till det som var deras vardagsverklighet. Nog blev det annorlunda!
Längtan var inte längre bara drömmar. Det dom varit med om kunde ingen ta ifrån dom. Dom hade sett Guds löfte gå i uppfyllelse.

Jesus Kristus kommer till oss! Det är detta som är evangelium idag på första söndagen i advent. Ljuset som brinner här brinner som ett adventstidens utropstecken.
Så är det! Jesus Kristus kommer till oss för att förlösa också vår hängivenhet. Också vi mår bra av den glädjen!

Amen.
Text: Matt.21:1-9

Lyssna på texten>>>