Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en bra avslutning på terminen.
Vi ber för dem som kämpar med psykisk ohälsa.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Det är mitt i livet det händer”

Platsen är Galilleen i norra delen av Palestina. Sjön är Galileiska sjön. Utefter sjön ligger bl.a. Tiberias och Kafarnaum. Kafarnaum som i våra dagar bara är några ruiner. Några mil inåt landet, över bergen, ligger Nasaret.Alldeles ovanför Tiberias, på det som nu kallas Saligprisningars berg, där ligger en kyrka som påminner om att det var här som Jesus höll sin bergspredikan. En fantastisk plats att vara vid.

Det var nån´stans i den här miljön, i nå´n av städerna utmed Galileiska sjön som Jesus stötte på Levi.

Levi var inte den frommaste i landet. I själva verket en eländig typ. Ohederlig. Omoralisk. Orättfärdig och det mesta man kan tänka sig som börjar med o. Oren om de skriftlärda fick säga vad dom tyckte.

Hur smart var det av Jesus att fastna för en så´n som Levi?

Det är klart att det var en provokation, och det är klart att Jesus förstod att reaktionerna skulle komma. Det var också det som hände.

När evangelisten Markus beskriver det, så får man nästan känslan av att sta´n tömdes på tullindrivare när Levi bjöd till fest. Där låg dom till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar, och visst måste det ha varit så att Jesus tänkte att det är det här som är livet. Det är det här som är min uppgift. Det är för människor som dom här, som jag kommit till världen. Det är dom som behöver mig mer än många andra.

Det är nästan komiskt att tänka sig att medan måltiden pågick och viktiga samtal fördes, så stod de skriftlärda och tittade och snörpte på munnen.

– Han inte bara pratar med dom, han äter tillsammans med dom. Han tar mat ur samma grytor som dessa orena typer.

– Det var det värsta!

”Guilt by association.” Jesus dömdes utifrån vilka han åt och umgicks tillsammans med. Om det är sådana han umgås med, ja då vet vi vem han är.

Detta är berättelsens yttre. Som ett kort klipp ur ett större sammanhang.

Ett ögonblick som förändrade Levis liv: Jesus som kom förbi, hans blick och orden ”Följ mig”! Inte mycket mer än så.

Det var då det vände för Levi. Det var detta snabba möte som blev hans omvändelse. Men det såg eller förstod inte de skriftlärda. Ville inte se eller förstå?

Det är mitt i livet det händer. Det är verkligen mitt i livet, och jag tänker att det är så det måste vara och att det också så det är. Alla dessa avgörande möten. Inte alltid planerade och övervägda.

Vi då, nästan två tusen år senare, vi som byggt kyrkor och ordnat och organiserat också det fromma livet, vi behöver se at det var så det var. I det vanliga och vardagliga mötte Levi Jesus. Det var i det vanliga och vardagliga som Jesus kallade Levi att bli en lärjunge och efterföljare. Inte vid sidan av det vi ibland tänker som det riktiga livet.

För oss har livet på många sätt blivit ett system av ”tårtbitar” – en bit för arbetslivet, ett för fritiden, ett för familjelivet, ett för det politiska livet, ett för skolan, ett där vi kämpar med anhöriga som behöver vårt stöd, ett för vännerna och festerna som vi aldrig inte riktigt får till och ett för församlingslivet. Så går vi nästan under för vi får det inte att hänga ihop. Det är mer än 100%.

Ni som är unga – fundera gärna på hur ni vill ha det när vuxenlivet närmar sig!

Hur många av oss kan säga att vi känner varandra särskilt väl? Förmodligen inte så många, därför att vi i huvudsak bara möts i en eller ett par av alla de ”tårtbitar” som är livet.

Kristen tro och bibelns ord om kyrkan som ett rum för tro, det rymmer ett anspråk på att vara mer än bara en del av livet.

Temat för den här söndagen – ”Kallelsen till Guds rike” – det tänker jag som en kallelse ut ur dessa livets alla tårtbitar, ut i det fria, in i det som är det hela livet. När Jesus kallade Levi att bli en av hans lärjungar, så var det för Levi som att komma in i den stora världen. Jesus befriade Levi från den fotboja som höll honom kvar vid tullhuset i det tilltufsade livet. Med lärjungaskapet togs Levi in i ett liv som han inte ens visste fanns.

När Jesus kallade Levi från sin plats vid tullhuset och när han kallade Simon och Andreas, Jakob och Johannes att se sitt liv som fiskare i ett större och annorlunda sammanhang, så var det en kallelse som drabbade dom mitt i livet.

För det här gänget innebar det att högst konkret lämna sin yrkeskarriär för ett annat liv. Så är det också för många i vår tid. Att när Gud kallar till efterföljelse och lärjungaskap, så är det till något annat – åtminstone något annorlunda.

För andra handlar det om ett annat sätt att se på såväl sitt eget liv som andras. Nya perspektiv och nya värderingar som gör att jag får stuva om i det som är viktigt i livet.

”Kallelsen till Guds rike.” Jag tänker att det är en kallelse ut i livet. Inte att Gud med detta vill föra oss åt sidan, bort från det som är vardagens liv.

”Leva i världen, omvänd till verklighet,

vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet.”

”Ut i det fria skall du med Herren gå. Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då”, PsoS 90.

Amen.

Text: Mark.2:13-17